Igår ringde jag runt till ca 40 olika redovisningsbyråer i hopp om att någon skulle vilja ta sig an mig under min praktikperiod. Det resulterade inte i någon lycka men jag är inte så brydd längre, det ger sig nog, om "Gud vill och rumpan håller", (så sa alltid min mormor;))
Pluggade resten av dagen och for på kvällen i väg och jobbade. Kändes skönt att vara tillbaka i mitt rätta element, mina älskade gamlingar! Det ger mig så mycket att finnas där för de, för de ger så mycket tillbaka! När jag kom till jobbet satt några samlade framför tv.n. Jag satte mig ner och småpratade med en av damerna när en annan kommer smygandes bakom mig för att över axeln på mig lägga sin kind emot min. På ett litet ögonblick hamnade jag tillbaka i min lilla bubbla, som sprack tidigare i veckan, där lugn råder och det finns hopp.
Stunder som dessa värmer så gott!
