Uppryckning

Nä hörni vad deppigt det blev efter förra inlägget, så kan vi inte ha det! Därför tänkte jag att jag skulle berätta en rolig historia men kommer tyvärr inte på någon såklart... Hur som. Jag har bestämt mig för att försöka bli mer positiv, le oftare och visa mer uppskattning för de jag håller nära. Det har varit tungt en period men om ett halvår är jag klar i skolan och vare sig jag väljer att jobba som RK eller inte så har jag lyckats med något som jag kan klappa mig själv på axeln för! Ja ja jag är inte där än så det vore dumt att ta ut något i förskott men det är den optimistiska sidan som pratar:) Om jag inte lyckas så är jag iaf fri! Fri att umgås och njuta av livet utan tentor som hänger över och det ska bli sååååååå skönt! Jag har även världens bästa karl vid min sida så att le lite mer borde inte vara så svårt. Bort med alla idioter ur tankarna och in med mer lycka! Ja så får det bli, puss och god natt!

Dag 325 Bitter

I förmiddags kom jag och Älskling ut till bilen och upptäcker att någon jävla idiot har kört in i den! En stor buckla baktill och en massa revor i lacken och inte hade idioten lämnat någon lapp heller. Vad är det med människor...?

Samvetslösa egoistister.. Var kommer de ifrån, hur kan de sova på nätterna?!

Jag är så himla trött på att vara besviken och ledsen på hur andra beter sig!

Det här med bilen är bara en av otaliga saker som hänt/händer runt omkring och jag blir bara mer och mer bitter.
Det har gått och blivit så att minsta lilla grej som händer växer sig enorm för jag är överfull och orkeslös inför andras dumhet...

Imorgon är det skola igen efter julledigheten och jag satte mig tidigare idag för att plugga men så dyker tankarna på Marianne från praktiken upp. Hon har gått och blivit ett riktigt hjärnspöke som jag ältar fram och tillbaka för jag förstår inte varför hon betedde sig som hon gjorde.

I början var allt frid och fröjd, hon pratade om att avlöna mig i form av en gratifikation för väl utfört arbete, att jag borde göra min andra praktik hos henne för att jag var så duktig och sen även börja jobba hos henne. Sen vände hon på en fem-öring, blev sarkastisk, hånfull och rent ut sagt elak. 

Jag gjorde mitt yttersta varenda dag hos henne, trots att hon la krokben för mig och tryckte ner mig i fotsulorna. Jämförde mig med andra som hade varit hos henne som kunde vissa saker så mycket bättre och så vidare. I min värld beter man sig inte så!

Dessa frågetecken gör det svårt att släppa och gå vidare även om jag inte önskar något hellre. 

Sista dagen hade jag trots allt köpt en liten julgrupp till henne, tänkte att jag inte skulle låta mig knäckas utan se över och förbi hennes beteende. Jag fick ett tack för blomman men inget mer, trodde åtminstone att vi skulle ta en fika och utvärderade de tio veckorna jag hade varit hos henne men icke, hon sa bara:

-Ja du ska ju få den där gratifikationen, den kommer till jul men det kommer inte bli mycket bara så du vet.

Sättet hon formulerade sig på fick mig att känna att hon satt ett pris på min insats och att den inte var så bra... 

Jävla kärring! Jag förväntade mig aldrig att få pengar för tiden jag var på praktik, jag var där för att lära mig och hon vände det till något negativt. 

Gratifikationen till jul visade sig senare bli ingenting alls och inte fick jag så värst mycket plugg gjort idag heller.

Fy fan för människor som förstör för andra oavsett vad det handlar om!