Jag har ju en förkärlek till det som är äldre, nött och känns ha en historia att berätta, jag tycker att det är mysigt och jag känner mig hemma i den miljön.
På morgnarna när jag väntar på bussen har jag "sällskap" av en pappa med sin son. Jag log första gången jag såg de och jag ler inombords varje morgon när de kommer gående. De är nämligen som hämtade från 20-talet (?). Pappan har en riktigt gammal brun skinnjacka, en virad snusnäsduk runt halsen och blå snickarbrallor fast i tunnare, rakare modell med fyrkantiga fickor på framsidan, slitna bruna kängor och under jackan skymtar en stickad ylle tröja fram. Väskan som han bär på är lite åt "luffar-hållet". När jag tänker efter påminner han om Paradis-Oskar i Rasmus på Luffen, fast något yngre. Eller är det newsboy-stuk på de, svårt att veta men häftiga är de. Pojken ser ut som Emil i Lönneberga med sin mysse och han har samma stil på sina kläder som pappan.
Jag trivs i deras närvaro, de är härliga att kolla på, så udda men ändå så fina och jag gillar att tjyvlyssna lite när de pratar för pappan låter som Tony Rickardsson:)
