Skulle på ett kundbesök idag mitt inne i stan. Kliver av tunnelbanan vid Rådmansgatan och inser att jag inte har så gott om tid på mig att gå vilse, tar därför fram mobilen för att kolla kartan. Börjar traska i rask takt, går och går, svetten lackar och stressen rusar, vet inte alls vart jag ska! och än mindre var jag är.... i min egen stan där jag är född och uppvuxen. Viker av runt ett hörn och möter ett välbekant ansikte, ANNA!:) Vad är oddsen att hon och jag skulle springa in i varandra? men tur och trevligt var väl det för hon visste precis var jag skulle och jag hade gått åt helt fel håll... Jädra karta, hur ska man kunna följa en utan att ha en kompass??? Får ordna det till nästa gång och låtsas att jag är en turist från Japan. Hann snabb-tjattra lite innan jag var tvungen att rusa. Kommer fram något försenad vilket är bland det värsta jag vet men Marianne bara skrattar och det är ju skönt.
Känner än en gång att jag valt rätt utbildning för det är definitivt inte kart-läsare jag ska bli...;)
