Jävlarns vilken film! Den handlade om en demon i Polen som tog över människors kroppar. Befolkningen hade en liten ritual för hur de skulle förhindra detta och den ritualen var inte den trevligaste om man säger så...
Filmen var ganska seg i början och då passade Älskling på att somna. Alldeles ensam och med svettiga handflator fullföljde jag filmen som bara blev bättre (läskigare) och bättre (läskigare). Älskling vaknar till efter en stund och tycker att det är dags att gå till sängs, klockan 23, pensionärsvarning!;)
Jag vågade inte sitta kvar alldeles själv så jag övertalade honom att fortsätta sova i soffan tills filmen var slut. Mitt under alla hemskheter och skakande hus ramlar en list ner från väggen och välter ett stort ljus här hemma. Jag skriker rätt ut!!
Fattar inte direkt vad det är som har hänt utan skakar tag i Thomas för att han ska komma till min undsättning. Han var fullständigt okantaktbar och pratade dessutom i gåtor när jag ruskade om honom. Just i denna stund kände jag att jag var vid ruinenes brant på väg att dö!
Efter en stund sansar jag mig och fortsätter kolla klart på filmen men kroppen värker och händerna har gått från svettiga till iskalla. Varför utsätter man sig för sånt här egentligen?
Smått skärrad och omtumlad försöker jag väcka Älskling ytterligare en gång, när det är dags att faktiskt gå till sängs. Väldigt svår väckt, på gränsen till störd över att jag försöker få liv i honom börjar han snacka osammanhängande igen, vid det laget är jag nästan gråtfärdig. Inte läge efter en sådan film!! Till slut vaknar han och skrattar åt mig. Han tycker att det är jätteroligt att jag blir så rädd, jag kollar bara på honom och undrar vem han är....sen går jag och lägger mig.
