I morse när jag gick till tunnelbanan träffade jag på en liten dam som hade kört fast i en snödriva med sin rollator. Hon stod där till synes lite ostadigt och försökte dra sig loss. Jag gick fram och frågade om jag kunde hjälpa till och hon sken upp som en sol. Väl ute på plan mark igen började hon rota i ena fickan och sa att jag måste få nåt som tack för hjälpen. Absolut inte sa jag, men hon proppsade, tog min hand och la dit en ihopskrynklad pappersbit, jag såg att det hon gav mig inte var pengar så jag tackade så jättemycket och önskade henne en bra dag.
Det jag hade i min hand var ett konsumkvitto:) Jag tror att hon trodde att det var en peng hon gav mig, jag är glad att det "bara" var ett kvitto. Mötet med henne gjorde min dag!
Och här är ampeln som jag köpte på loppisen i lördags:)
