lördag 19 februari 2011

Människan och facebook

Det är minus grader ute idag och hur vet jag det om jag inte kollat termometern eller varit ute? 
Jo jag har besökt facebook och snudd på varenda kotte skriver att det är minus grader. Hälften av dessa skriver även att våren måste komma snart och att man är trött på vintern för det är KALLT! Ok då vet jag..
Igår fick jag vet att det var fredag och helg. Tack då vet jag.
I söndags kl 19.54 trillade det ut en massa statusar på facebook som informerar om att Solsidan börjar kl 20 och den serien är ju bara sååååå bra! Ok då vet jag..
Om solen skiner skriver alla att solen skiner. Är det halt ute skriver alla att det är halt ute.. Varför känner så många ett begär av att kommentera det uppenbara??
Och jag undrar om det är en känsla av samhörighet att skriva som alla andra eller om man på riktigt tror att man är den enda som uppmärksammar väder och vind och allt det andra som man så gärna vill berätta om dag ut och dag in? Aldrig någonting nytt eller eget. Tröttsamt! och faktiskt en smula pinsamt.
Skulle kunna påstå att det är "Om du hoppar så hoppar alla andra" syndromet.
Sen har vi den här skaran människor som bara måste få berätta hur usel deras dag har varit buhu buhu och det är så fruktansvärt synd om de men om någon omtänksam människa frågar vad som hänt blir svaret: Kan inte ta det här. Nähe! 
Eller fy mitt liv suger, jaha varför då? Nä det kan jag inte berätta. Vad är man ute efter när man skriver så???? Idioter!
Och jag tänker inte ens börja prata om de som skriver vad de gör varenda minut och checkar av skiten som om det vore en prestationslista.




Så varför besöker jag facebook om det majoriteten skriver stör mig så mycket? Keine anung.. Men det finns en klick fantastiska vänner som berör mig med sina inlägg och får mig att le, så jag förmodar att de är anledningen. Sen gillar jag att se vad andra sysslar med, sån är jag tralla la.





1 kommentar: