Dag 31 En tripp down memory lane.

När jag var mellan 8 och 12 år bodde vi uppe i Åre. Igår fick jag en bild skickad till mig från den tiden av Marcus som är en gammal klasskamrat. Bilden är tagen på en klass utflykt som vi gjorde till ett ställe som heter Stensdalsstugorna. För att komma dit åkte vi längdskidor och det var en fruktansvärt lång resa! Det var dock jättetrevligt när vi väl kom fram, trots att vi fick tortellini till middag;).
De gånger jag tänkt tillbaka på utflykten, är det just den långa långa vägen dit som främst poppar upp i skallen och jag har efteråt funderat vid ett par tillfällen på hur långt det egentligen kan ha varit, som barn upplever man ju saker lite annorlunda. Jag kom fram till att det kanske inte var längre än 3 km fast det där och då kändes som minst 5 mil. Igår passade jag på att fråga Marcus och han sa att det var 13km!!! Inte undra på att det kändes långt då! Rena rama vasaloppet för en tjej med korta ben och knasig frisyr.

Jag är den som står med ett flin i bakgrunden. Jag hade en otroligt fin klädstil! jeans skjorta och mjukisbyxor, en riktig trendsetter haha. Karln fram på bilden är min gamla lärare Herr Nilsson.

Jag tyckte att det var pest och pina att bo uppe i Åre och jag ville inget hellre än att flytta hem till Stockholm och mina vänner igen och då främst Sigrid, min allra bästa vän. Jag var en Stockholms tjej och kände mig helt mal placerad bland "bönderna". Men som ordspråket säger "Det är svårt att se skogen för alla träd", jag hade svårt att se det fina med att faktiskt bo i Åre och friluftslivet som hörde till för att jag längtade "hem " så mycket. Idag minns jag tillbaka och uppskattar vår vistelse där på ett helt annat sätt även om mycket fortfarande skulle kunna fått förbli ogjort.
När jag blir äldre skulle jag vilja ha en stuga i Åre, jag vill vandra på fjällen, plocka hjortron, gå på älgjakt, pimpla fisk i isvak, plocka lingon, åka längdskidor, åka slalom, köra skoter, andas frisk luft. Helt enkelt bara vara fri i öppna landskap.