Dag 40 En förlorad vänskap...

Jag hade en vän, vi lärde känna varandra i högstadiet. I gymnasiet gick vi i olika skolor och kom ifrån varandra men träffades igen för 5-6 år sedan och det "klickade" på nytt. Sedan dess har vi umgåtts och enligt min mening blivit väldigt nära vänner som delat medgångar och motgångar. Den 12 juli förra året var sista gången jag såg henne. Vi var hos en gemensam vän på lite grillparty, vi åt och drack gott, solen sken och längre in på kvällen satt vi ute på altanen och spelade sällskapsspel, en väldigt trevlig dag från början till slut, tyckte jag i alla fall. Ett par dagar senare for jag och Älskling upp till familjen i norr för att spendera lite semester. Jag ringde min vän men fick inget svar, ville höra hur hennes semester var och så. När vi kom tillbaka till Stockholm ringde jag igen, utan svar. I mitten på augusti skickade jag ett sms, kände oro i magen och undrade vad som hade hänt, varför hon inte hörde av sig tillbaka eller överhuvudtaget. Jag fick som svar att hon hade svårt att få tiden att räcka till men hon skulle höra av sig i veckan. Det gjorde hon aldrig...

Vi har inte hörts sen dess och jag tänker inte så mycket på det längre men där och då kände mig oerhört sårad och funderade massor kring varför min vänskap inte var mer värd än att hon på grund av tidsbrist lät den rinna ut i sanden. Jag funderade om jag kanske hade betett mig fruktansvärt illa mot henne utan att veta om det... Jag vände och vred på varenda grej men kom inte fram till någonting jag gjort som är anledning nog att vända mig ryggen på det viset, utan ett ord..
I natt drömde jag om henne, vi träffades av en slump i en stor sal, hon var gravid (?) jag kramade om henne och hon försvann ur mina armar som luft. När jag vaknade kände jag mig tom, minnena kom tillbaka. Jag känner sorg över att ha förlorat en vän men vad är det egentligen för en vän om man kan göra som hon?

Ja.. det är livet och livet går vidare ändå..