Min skoltid

Jag var duktig i skolan under hela låg-mellan och högstadiet, jag fick bra betyg i alla ämnen och jag tyckte det var roligt, ända fram till i nian. Då beslöt sig rektorn för att säga upp våran matte lärare. Per Bodén hette han och han var bäst! 

Ersättaren för Per var en mäklare som extraknäckte lite när det passade och jag förstod inte alls hans sätt att lära ut så mitt betyg sjönk ganska snabbt, tillsammans med mitt självförtroende. 

Vid det laget hade jag redan valt linje till gymnasiet och det vart natur, mycket matte, kemi och fysik. Problemet var att jag inte tyckte att det var så himla roligt längre och kombination med att ögonen öppnades för alla snygga killar;) så kan man räkna ut med lillfingret vad som hände. Jag började skolka, betygen var i botten och det fanns ingen gnista i att studera överhuvudtaget, 

Detta är ju väldigt vanligt förekommande, skoltrötthet är ett vedertaget begrepp men i mitt fall gick det så lång att jag trodde att jag var dum i huvudet. När jag väl tyckte att jag pluggade och jag la ner tid inför ett prov så klarade jag mig ändå bara med nöd och näppe och det vart en hel del omprov också. Det är ett under att jag gick ut gymnasiet med fullständiga betyg kan jag ju säga!

Direkt efter gymnasiet började jag jobba inom vården och det var inte förrän flera år senare som jag ens tänkte tanken på att försöka plugga igen. Men trots att jag kände att jag inte ville jobba inom vården så mycket längre till så pluggade jag ändå till Undersköterska, man kan säga att jag safeade lite. Det var inte så svårt och eftersom jag jobbade med det jag pluggade handlade det mest om att sätta ord på mitt praktiska arbete. Efter 1,5 års studier var jag färdig undersköterska och gick ut med högsta betyg i alla ämnen, då var jag stolt!

Sedan dröjde det ytterligare några år innan jag vågade ta steget fullt ut och plugga till något helt annat.

Jag började ta några enstaka kurser inom ekonomi och administration, känna mig för lite grann och se vart det kunde leda och döm om min förvåning, även nu fick jag högsta betyg. 

Drygt 11 år efter gymnasiet har jag äntligen förstått att jag inte är dum i huvudet och jag vågade söka in på en utbildning som jag trodde låg helt utanför min liga men jag kom in och här är jag idag! 

Möjligt att jag glädjs lite för mycket åt mina betyg men för mig är det en bedrift och inte minst ett viktigt bevis för mig själv att jag kan och jag kan väldigt bra också:) Så lita på dig själv även när det tar emot och är tungt, våga begå misstag och se det som ett viktigt lärande istället för ett nederlag så kommer allt att lösa sig till slut!