Jag kände mig inte så trött igår när det egentligen var dags att gå och sova, så jag gjorde i ordning en kopp te och började kolla på film. Älskling gick och lade sig så jag blev ensam kvar i soffan. Filmen är regisserad av Lasse Hallström och baserad på en verklig händelse. Och vilken film sen!!!
När Hachiko kommer till sitt nya hem, dröjer det inte länge förrän han och hans husse är oskiljaktiga. Varje dag vid samma tid möter Hachiko sin husse vid tågstationen, och hunden blir en älskad medlem i familjen. Men så en dag återvänder inte husse. Trots det väntar Hachiko troget - men förgäves - på sin husse varje dag under de kommande tio åren. Hans öde berör många av de människor som passerar stationen, och de hjälper hunden med mat och varma ord.
Idag finns en bronsstaty rest av Hachiko, som var av den japanska rasen akita, på den plats vid Shibuya Station, där han troget väntade varje dag. (bio.nu)
Jag är inte så blödig av mig och det ska mycket till för att jag ska börja snyfta till en film men i går fullkomligt sprutade tårarna!
Betyg 4,5/5
Åååh den där filmen vill jag verkligen se..!
SvaraRaderaMen om dina tårar sprutade undrar jag bara hur min reaktion kommer att va...:S
Mycket servetter och en god vän att hålla i handen så kommer det nog gå bra men absolut inte ett öga torrt:)
SvaraRaderaJa guuud vad jag bölade till denna film!
SvaraRaderaJag är mkt nära att böla av bara inlägget... jag tror inte jag orkar se filmen... haha!
SvaraRaderaOj, jag instämmer i vad dina kompisar Lisa och Anna sa och de första tårarna har redan trillat ner på min kind.
SvaraRaderaNi måste se den, den är värd varenda tår!!
SvaraRadera