SMS vs ett hederligt telefonsamtal

När började man smsa istället för att ringa?
Jag är mästare på att sms och det spelar ingen roll vad ärendet gäller, jag smsar, smsar och smsar. Det har gått så långt att jag nästan drar mig för att "lyfta på luren", orolig för att störa den jag vill ha kontakt med och det är väl inte så det ska vara? Är man så upptagen numera att man inte ens hinner byta några ord med sina vänner, då har det gått för långt! Eller är det bara ett hjärnspöke som jag måste besmästra?
Älskling klagar på mig när han märker att jag ska styra upp fika-träffar eller promenader och dyl med mina vänner. RING ISTÄLLET! säger han, jaja säger jag jag ska bara skriva klart först. Nä det får vara slut på det nu, så ser ni att jag ringer, svara inte om ni inte har tid och hör av er när ni har det istället:) och vill ni mig något, RING, jag vill prata med er!

Puss och kram!