En ny diagnos..

Varning! Denna text är inget för den finkänslige, det kommer sväras en del!


Att sätta diagnoser på sig själv, är det detsamma som att vara hypokondriker? Jag har ju några stycken vid det här laget och det börjar bli trångt.... Den senaste är en tyst tourettes (och tack och lov för att den är tyst!) Jag svär så hårt i huvudet att jag riktigt skäms i mig själv. Gud nåde om jag en dag råkar öppna munnen och spy ut alla svordomar..
Det jag svär över är främst människor och framför allt de som har bortskämda skrikande ungar (läs ung-jävlar!)! Det är inte deras fel, jag vet.. det är föräldrarna som låter de få allt det de pekar på och får de inte det så börjar de skrika för de vet att föräldrarna ger med sig efter en stund.... Oerhört tröttsamt att lyssna på!!
På affären tidigare idag var det en unge på 3-4 år som satt i kundvagnen medan pappan packade ner varor. Hon satt med sina armar utsträckta som om hon ville ha något och bara gnydde högljutt och jag tänkte "Vad i helvete är det för fel på ung jäveln?!?!" Slängde iväg ett par onda ögon på föräldern och gick svärandes därifrån. Jag svär och jag svär och tröstar mig med att mina barn minsann INTE ska hålla på på det där viset...
Men jag funderar, har inte barn blivit väldigt högljudda och skrikiga de senaste åren? Det känns lite som att de har fått ta över... Det var bättre förr! Då fick man minsann lära sig att visa sin omgivning respekt och allra helst de äldre. Man tar i hand och presenterar sig och är artig men idag är det sällan man ser det. Ungdomar spottar och fräser, tränger sig före i kön och ger ett allmänt nonchalant intryck, vilket är lite skrämmande och irriterande och då svär jag lite mer...Helvetes jävla piss ungar! Här stod faktiskt jag!

Nu är det inte bara barn/ungdomar jag svär åt utan även högljudda, gapiga vuxna, de som envisas med att skrika när de pratar i sina mobiler och de som pratar med stora bokstäver även fast den de pratar med sitter precis bredvid... allra helst när de gör det på en trång buss så att alla tvingas lyssna.  Det är fan dålig stil!

När vi var på brunchen i söndags stod det två par framför oss i kön, de pratade och hade roligt och det är ju jätteskoj bara det att tjejerna tog en högre ton än alla andra när de skulle berätta något och brast sedan utan i asgarv. Tror ingen i salen undgick att höra de och jag undrar i mitt stilla sinne, varför vill man ta så mycket plats? Är det facebook-syndromet, där man numera blottar hela sitt liv, som även tagit sig uttryck i verkligheten? Syns och hörs så mycket som möjligt, annars är du ingen?
Ja, vad vet jag.. trött i huvudet blir jag i alla fall och svordomarna blir fler och fler..

Och nej jag är ingen jävla ängel men jag skriker fan inte så fort jag inte får som jag vill, helvete också!

Nu ska jag borsta munnen och gå och lägga mig. Puss och godnatt för fan;)